Begav mig ut i löpspåret, glad i hågen, för en 8 km runda. Redan vi först steget kändes allt fel! Tungt, onaturligt, ja som att kroppen inte ville vara med, som att jag inte visste hur man gjorde när man sprang.
Men jag kämpade på och fick peppa psyket för varje steg. Vid 4 km ringde min iphone och jag skulle krångla fram den från min bakficka. I det stressade momentet tappade jag den och den åkte rakt ner i gruset, den liksom studsade runt...
Missade samtalet och fick ett antal repor på min älskling, nej jag hade inget skyddsfodral eller skyddsplast!! :(
Försökte springa vidare men det gick helt enkelt inte, jag var så jävla förbannad på mig själv så jag vände hemåt (gående). På vägen hem märkte jag även att de 150kr som jag hade tagit med mig, för att kunna handla på vägen hem, hade fallit ur fickan någonstans på vägen. Behöver jag säga att mitt humör inte blev bättre av det?
Väl hemma satte jag mig framför det kungliga bröllopet och moffade choklad (Toblerone från vår påskresa till Zurich) och STORbölade och vältrade mig i min olycka. Stackars lilla i-landsbrutta...
 |
| Oerhört vackra var de men de slog inte Vicka och Daniel! |
Den här dagen ska bli bättre, tilläggas bör att vi hade en supertrvlig middag med Anders och Annika igår, och jag har redan hunnit med att fixa efterrätten till kvällens Valborgsmiddag. Nu blir det en snabb PW och sedan ska dörren/bordet målas en sista gång - äntligen!
Hoppas ni får en härlig Valborg!
Kram L
 |
| Undra om vi hittar någon brasa ikväll? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar