Vi tänker ofta lika men ibland sååå olika. Han är lugn och sansad medan jag spelar över alla känsloregister. Han är uthållig och har tålamod, jag är impulsiv och otålig. Jag vill ibland älta och tycka synd om mig, Per vill hitta lösningar.
Ja, ni hör ju. Jag vet att vi kompletterar och respekterar varandra men ibland vill jag bara skrika och gråta på samma gång. Hur gör man, hur får man det att fungera dag efter dag, år efter år?
Just nu händer det mycket i mig, som jag i vanliga fall har svårt att kontrollera, men som nu är stört omöjligt. Jag kan vakna ena morgonen och vara på toppenhumör medan det nästa dag hänger ett åskmoln över mig. Det är jobbigt för Per men minst lika jobbigt för mig och jag hoppas verkligen att han förstår det.
Jag blir osäker på min nya roll, våra nya roller, oro blandas med rädsla och glädje.
Hur gör man, hur kommer det att gå?
Idag är det kallt och vintrigt ute men jag tror att jag ska stanna inne och mysa runt i min morgonrock hela dagen. Jo, det ska jag! Per har redan flytt fältet och testar sina nya skidor i längdspåret. Min förhoppning är att åskmolnet dragit vidare när han väl kommer hem igen.
Hoppas ni har det underbart!
Kram L
 |
| Per, jag älskar dig! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar